Vilken vecka! Vi är så tacksamma att just vi fick åka hit och hjälpa till. Haitierna är ett sådant öppet och vänligt folk. Tänk att det kan va så trots den tragedu de har varit med om. Deras bemötande mot oss har varit mjukt och vänligt, och patienterna vi vårdat, både till kropp och själ, har gjort ett stort intryck hos oss alla i teamet. Vi har både skrattat och gråtit tillsammans med dem.

Lennart och Maria med en glad patient

Många olika livsöden har vi fått möta genom de människor vi mött och berättelser vi hört. Under den här veckan har vi märkt en positiv förändring. Patienterna har kommit upp ur sängarna och tar sig fram på olika sätt, men kryckor, rullstolar och andra hjälpmedel. Många är mycket gladare och har fått en ljus och öppen blick. Hoppets har tänts i mångas liv.

Tv: Sjukgymnast Jonas hjälper en flicka att gåträna. Th: Lilla Evelyn som vi berättat om tidigare är på bättringsvägen.

Tack än en gång för att vi fått åka till Haiti och tack för alla förböner, det har verkligen hjälpt oss så många gånger. Låt oss tillsammans fortsätta be för Haiti.

Mitt i allt lidande upplever vi även många ljusglimtar. Den här lilla parveln föddes med kejsarsnitt här om dagen. Ett nytt litet liv, fantastiskt!

Evyline (bilden till vänster) är 8 år gammal och grävdes fram ur ruinerna av sina föräldrars hus, tre dagar efter jordbävningen. Båda hennes föräldrar dog under skalvet. Hon har krosskador på huvudet och fraktur på höger armbåge efter att ha legat fastklämd.

Ett annat barn (bilden till höger) vi hjälp här på sjukhuset är denna lilla pojke, bara två och ett halvt år. Han kom till oss nästintill livlös och det krävdes avancerad hjärt- och lungräddning för att hålla honom vid liv. När läget stabiliserats skickade vi honom vidare till ett fältsjukhus med tillgång till respiratorer. Läget är fortfarande mycket kritiskt för honom, be gärna!

Gina som vi berättat om tidigare och som förlorat sin arm har varit mycket ängslig, men har nu fått ett stort förtroende för våra sjuksköterskor. ”Jag tycker inte om operationssalen, men jag gillar er och känner mig trygg” berättade hon.

Nu har arbetet kommit igång här på sjukhuset. Teamet mår bra vi jobbar för fullt. Team 1 har gjort ett fantastiskt jobb, så vi fortsätter i samma anda. Igår var vår första arbetsdag på sjukhuset och det är många som behöver hjälp, köerna utanför sjukhuset är långa.

Den första kvinnan vi hjälpte hade sorligt nog fått båda fötterna amputerade på grund av svår infektion, vilket försvårar hennes livssituation avsevärt. Kulturen här på Haiti innebär att man hamnar utanför och blir förskjuten av samhället om man är amputerad.

Vi är nu på plats på sjukhuset! Resan med flyg till Santa Domingo, Dominikanska republiken, och med jeep vidare till Port au Prince var lång men har gått jättebra.  Vi körde genom staden och såg stora delar av förödelsen som jordbävningen skapat. Det känns meningfullt att vara på plats och få hjälpa dessa människor.

/Team 2

Vi är på väg hem till Sverige igen. Vi har lämnat arbetet, patienterna och vårat “swedish corner” uppe på sjukhusets toppvåning. Tiden i Haiti är svår att sätta ord på. Igår kväll pratade vi om hur oerhört privilegierade vi är i teamet att få ha varit med och hjälpa människor. Att trots all nöd och lidande få kunna vara Jesu utsträckta händer och fötter som får vara med och rädda liv.

Både landet och folket behöver så mycket förbön. Människorna vi mött har förlorat allt. Fleurant är en ung man på 25 år som vi vårdat under vår tid här. Efter skalvet satt han fastklämt under en bjälke och fick svåra skador på sitt ena ben. Efter operation och rengöring av såret går han nu på kryckor och ska få lämna sjukhuset. När vi pratade med honom om att åka hem lyste ångesten ut hans ögon. ”Jag har inget hem, hela min familj sover på gatan. Jag har ingenstans att ta vägen och inget att äta”. Så, även om många fått hjälp här på sjukhuset följer ett liv efteråt där många prövningar kommer att möta dem.

Fortsätt be och hjälpa! Dessa människor behöver styrka, glädje, förnödenheter och framför allt Jesus. Nu tar nästa läkarteam över arbetet på sjukhuset. Våra lyckönskningar och böner är med dem.

/Team 1

Vår avdelning börjar kännas som en familj vid det här laget, vi delar både glädje och sorg med patienterna. Det finns många människoöden som verkligen berör. Estilien är en 19-årig universitetsstuderande som kom till oss med en svårt infekterad fot. Det hade gått så långt att det till och med var risk för hans liv och foten skulle egentligen behöva amputeras. Beskedet kom som ett knytnävsslag i magen för Estilien, men hans tro på Gud tog överhanden och han vägrade amputera. Medan alla grät runt omkring honom började han sjunga till Guds ära. När så många ber sker under och mirakler.  Av duktiga läkarhänder blev såret reviderat och nu är benet på bättringsvägen. Estilien är hela tiden trosviss om att Gud ska hela hans ben.

/Team 1

Haitian Community Hospital (HCH) har varit vårt liv de senaste fyra dagarna. Här sover, duschar, äter och jobbar vi. När vattentillförseln till sjukhuset för några dagar sedan försvann och toaletterna slutade fungera fick vi för första gången vi kom hit anledning att kliva utanför sjukhusdörrarna, där mängder av människor bor i en tältby som byggts upp. Men Gud hör bön och tack och lov kom vattnet tillbaka som vi berättat om tidigare. Det är ett mirakel att hela vattensystemet faktiskt fungerar med 1 000-tals människor i omlopp.

Vi ska inte sticka under stolen med att vissa dagar är mer tryckande än andra. Gårdagen var riktigt plågsam där vi stod mitt i allt elände, skrik och fruktan. Men mitt i allt detta mörker finns glädje, ljus och Jesus. En fantastisk ung kvinna, Natascha, som legat med en lårbensfraktur och utan bedövning har äntligen fått hjälp, och hennes leende lyste ljuvligt mot oss när hon idag stod på benen och familjen samlades runt henne och tackade Gud för hennes tillfrisknande.

Vilken förmån det är att, när nöden blir för stor för många av patienterna, ta deras hand och be till den Gud utan vars hjälp vårt arbete varit omöjligt.   

/Team 1

Haiti och hårt arbete med att avlösa vårt läkarteam på plats närmar sig. Det är en otrolig förmån att få åka och göra en insats för de drabbade. Vi är nu samlade i, väntan på flyget, till samtal, bön, och praktisk genomgång av vad som väntar. Be gärna för oss och även teamet som redan är där och jobbar så hårt.

/Team 2

Vi önskar ni alla kunde vara med och se sjuksalen här med nio patienter. Fyra ligger på vanliga sjukhussängar, en på en tältsäng och resten på uppblåsbara madrasser som är en lyx i nuläget. I rummet bredvid ligger tre patienter på en kartongbit med en filt under och en patient har ett liggunderlag. Det är väldigt spartanskt och patienterna är tappra som ligger där dag ut och dag in utan möjlighet att stiga upp. Be gärna för dessa människor, för mirakler och styrka till deras kroppar och sinnen.

Vi alla i teamet mår bra, och jobbar på så bra och proffsigt som vi kan, bland annat tillsammans med två läkare från USA. Idag fördes även en 15-årig pojke med helikopter till det fartyg som USA skickat med över 1 000 läkare och sjukvårdare, som har mer resurser än vi. Båda hans ben är amputerade och han lider av blodförgiftning. Flytten till fartyget kommer rädda hans liv!